Charmdroppens Blogg

Ja, man kan verkligen säga att jag haft en massa tappade sugar. Jag som tidigare bloggade i snitt en gång i veckan har inte bloggat på tre månader. Lusten har inte funnits helt enkelt……..det har hänt tråkiga saker……det har hänt trevliga saker, men det har varit svårt att dela med sig. Inte ens Facebook har intresserat mig nämnvärt, men följer man inte med någorlunda där, så blir man ju ännu mer isolerad från omvärlden i dessa coronatider. Det fortsätter att strömma in mail, sms och telefonsamtal från intresserade valpspekulanter. Men, vi är en liten kennel och kommer troligtsvis inte ha många valpar till salu i år. Jag lider med de familjer som skickar runt sina mail till alla tänkbara uppfödare! Men ge inte upp……..Cavalieren är en underbar ras och nån gång blir det napp!

Nu har jag i alla fall fotat lite hundar och trädgården på Skäret. Vi har haft bättre väder än aviserat, tycker jag.

Det kommer nog dröja ett tag innan nästa blogg. Förresten……visst är det väl lite ute att blogga. Ser inte många andra som gör det heller. Förr ville man gärna berätta om sina eventuella parningsplaner/valpplaner. Nu drar man sig lite för det faktiskt.

Ha det så bra och var rädda om er!

Kramizar

På Skäret (Värmland) har det varit kallt men ganska snöfattigt. Ibland har solen varit framme och det har varit så skönt för både två- och fyrbenta.

Ja, sen lämnade vi 1 cm snö…….åkte 30 mil till ett vinterlandskap

Avståndskram

Var rädda om er!!

Nu var det väldigt längesen som jag bloggade.

Sent omsider vill jag tacka för alla jul-, nyårs- och god fortsättnings-hälsningar. Så många fina valpköpare vi har, det värmer ett uppfödarhjärta.

Det har varit en tung tid ett tag, men nu kan jag se ljuset i tunneln igen. Som de flesta av er redan vet, så gick det ju inte bra med Melba. Hon lämnade oss 1 vecka efter sin operation. Hon var vår stjärna och sorgen tog hårt. Ibland finns det hundar som kommer extra nära ens hjärta och då hjälper det föga att man har så många andra i flocken. Både Rolf och jag har gråtit floder. Vid obduktionen hittade de två grässtrån till, varbölder, bukhinneinflammation med efterföljande sepsis (blodförgiftning). Allt känns orättvist och förståss väldigt sorgligt att några grässtrån kunde ställa till det så.

Tankarna har snurrat mycket om vi överhuvudtaget ska fortsätta med uppfödning, det är ju så mycket ledsamt med personer som försöker lura till sig valpar också, för att sedan sälja dem för det dubbla på blocket. Eller använda dem i blandrasavel.

Nu har vi ändå kommit fram till att försöka para Iris och Harmony under detta år.

Harmony ska paras med en blenheimhane

Harmony är 5,5 år och har en kull sen tidigare

Iris ska paras med en rubykille

Iris är också 5,5 år……hon har två kullar sen tidigare.

Både Harmony och Iris har haft små kullar, 1-3 valpar. Jag tror därför inte på stora kullar framöver heller och eventuella valpar kommer nog säljas till personer som redan har valpar från oss, alternativt personer som vi redan känner. Men man kan ju aldrig vara säker på kullstorlek eller något annat heller egentligen, när man har med levande varelser att göra. De kanske överraskar ;-).

Annars lever vi som vanligt här på Skäret……eller rättare sagt, det som numera är normalt. Det har blivit som en ”nästan karantän”. Hundarna misstycker dock inte, men vi tvåbenta är stundtals ganska less. Vi plöjer igenom en massa serier och filmer, skidskytte och längdskidor och ägnar förståss mycket tid åt våra älsklingar.

Var rädda om er

Kramizar

Jag fortsätter på min inslagna väg gällande operationer. Så ni som tycker sånt är riktigt otäckt…….läs inte vidare. Min avsikt är inte att skrämma, bara att berätta om vår tappra Melba.

I augusti, när Rolf, Melba och Mango kom hem efter en promenad började Melba att hosta. Först tänkte vi att det var onödigt med en ansträngande promenad mitt på dagen. Det var en riktigt varm dag. Hostan fortsatte och vi funderade på kennelhosta. Hon är visserligen vaccinerad, men en lindrigare form kan de ju få ändå. Noskvalster eller främmande föremål var också på tapeten. Hostan avtog, men hon fick feber och vi åkte till Märsta smådjursklinik. Hon röntgades, prover togs…….alla värden var bra, men hon hade en pågående infektion/inflammation (kanske lunginflammation). Vi hämtade ut medicin som hon svarade på direkt och allt verkade återigen som vanligt. Men ack så fel vi hade……

I november fick jag plötsligt känna en svullnad/knöl på vänster sida av kroppen. Den hade uppstått mycket fort. Vi fick komma akut till Hammarö Smådjursklinik. De tog prover från svullnaden som analyserades. Vi lugnades av att det inte verkade vara något allvarligt. Det var hårt och ”omoget”…….hon kanske skulle behöva hjälp med att tömma ”innehållet” efter genomgången medicinkur. Efter några dagar verkade svullnaden gå ner något och liksom dela sig i två delar. Men sen stannade det av igen och vi fick en ny veterinärtid. Återigen röntgades lilla Melba och bästa kirurgen Susanna ville öppna henne.

Det första som de ser är ett fritt grässtrå, men sen hittar de också ett inkapslat gräsax. Dessa strån ville ta sig ut från kroppen och hade försökt med huden på vänster sida av kroppen.

Enligt veterinären är alla inre organ hos Melba oskadda. Grässtråna har trixat sig fram mellan dem på ett fantastiskt sätt.

Operationen var jobbig och här är Melba väldigt medtagen. Övervakning sker i hemmet.

Stygnen ska tas bort nästa vecka.

Man har rätt att vara sliten efter något sånt här……

Kära, älskade Melba…….det här kommer bli bra.

Nu hoppas jag att jag kommer skriva mer glädjefullt och lättsamt framöver.

Ha det så bra och var rädda om er!!

Har man en blogg får man gnälla av sig där ibland också, hoppas jag. Vädret har mestadels varit grått och blött i november. Hundarna blir skitiga och halva huset har jordstampat golv.

Mest jobbigt denna månad har dock varit alla veterinärbesök. Vi som nästan aldrig besöker nån smådjursklinik har liksom haft klippkort de senaste veckorna. Visserligen har de flesta åtgärdena varit planerade, men även oplanerade har förekommit. Man blir orolig och nojig.

Jag tror att man känner sig lite extra deppig denna mörka månad, för över allt hänger Covid 19 som en blöt filt och oroar. Man får leta efter ljuset och glädjas även åt små ljusglimtar. T.ex. har vi tagit nya hjärtintyg på Dick, Melba och Mango nyligen……Harmony och Iris fick UA för två månader sen. Och solen sken faktiskt igår 😉

Vi har det ju väldigt bra med våra hundar……..de är oftast ett STORT glädjeämne. Det är trivsamt med gamla tanter i gänget…..gillar det och tycker att de ger harmoni i flocken.

Nu hoppas vi på att det kommer ett vaccin mot covid 19 och att vi får ett mer vanligt liv utan distans.

Kram till er alla……var rädda om er!!