Charmdroppens Blogg

På Skäret (Värmland) har det varit kallt men ganska snöfattigt. Ibland har solen varit framme och det har varit så skönt för både två- och fyrbenta.

Ja, sen lämnade vi 1 cm snö…….åkte 30 mil till ett vinterlandskap

Avståndskram

Var rädda om er!!

Nu var det väldigt längesen som jag bloggade.

Sent omsider vill jag tacka för alla jul-, nyårs- och god fortsättnings-hälsningar. Så många fina valpköpare vi har, det värmer ett uppfödarhjärta.

Det har varit en tung tid ett tag, men nu kan jag se ljuset i tunneln igen. Som de flesta av er redan vet, så gick det ju inte bra med Melba. Hon lämnade oss 1 vecka efter sin operation. Hon var vår stjärna och sorgen tog hårt. Ibland finns det hundar som kommer extra nära ens hjärta och då hjälper det föga att man har så många andra i flocken. Både Rolf och jag har gråtit floder. Vid obduktionen hittade de två grässtrån till, varbölder, bukhinneinflammation med efterföljande sepsis (blodförgiftning). Allt känns orättvist och förståss väldigt sorgligt att några grässtrån kunde ställa till det så.

Tankarna har snurrat mycket om vi överhuvudtaget ska fortsätta med uppfödning, det är ju så mycket ledsamt med personer som försöker lura till sig valpar också, för att sedan sälja dem för det dubbla på blocket. Eller använda dem i blandrasavel.

Nu har vi ändå kommit fram till att försöka para Iris och Harmony under detta år.

Harmony ska paras med en blenheimhane

Harmony är 5,5 år och har en kull sen tidigare

Iris ska paras med en rubykille

Iris är också 5,5 år……hon har två kullar sen tidigare.

Både Harmony och Iris har haft små kullar, 1-3 valpar. Jag tror därför inte på stora kullar framöver heller och eventuella valpar kommer nog säljas till personer som redan har valpar från oss, alternativt personer som vi redan känner. Men man kan ju aldrig vara säker på kullstorlek eller något annat heller egentligen, när man har med levande varelser att göra. De kanske överraskar ;-).

Annars lever vi som vanligt här på Skäret……eller rättare sagt, det som numera är normalt. Det har blivit som en ”nästan karantän”. Hundarna misstycker dock inte, men vi tvåbenta är stundtals ganska less. Vi plöjer igenom en massa serier och filmer, skidskytte och längdskidor och ägnar förståss mycket tid åt våra älsklingar.

Var rädda om er

Kramizar

Jag fortsätter på min inslagna väg gällande operationer. Så ni som tycker sånt är riktigt otäckt…….läs inte vidare. Min avsikt är inte att skrämma, bara att berätta om vår tappra Melba.

I augusti, när Rolf, Melba och Mango kom hem efter en promenad började Melba att hosta. Först tänkte vi att det var onödigt med en ansträngande promenad mitt på dagen. Det var en riktigt varm dag. Hostan fortsatte och vi funderade på kennelhosta. Hon är visserligen vaccinerad, men en lindrigare form kan de ju få ändå. Noskvalster eller främmande föremål var också på tapeten. Hostan avtog, men hon fick feber och vi åkte till Märsta smådjursklinik. Hon röntgades, prover togs…….alla värden var bra, men hon hade en pågående infektion/inflammation (kanske lunginflammation). Vi hämtade ut medicin som hon svarade på direkt och allt verkade återigen som vanligt. Men ack så fel vi hade……

I november fick jag plötsligt känna en svullnad/knöl på vänster sida av kroppen. Den hade uppstått mycket fort. Vi fick komma akut till Hammarö Smådjursklinik. De tog prover från svullnaden som analyserades. Vi lugnades av att det inte verkade vara något allvarligt. Det var hårt och ”omoget”…….hon kanske skulle behöva hjälp med att tömma ”innehållet” efter genomgången medicinkur. Efter några dagar verkade svullnaden gå ner något och liksom dela sig i två delar. Men sen stannade det av igen och vi fick en ny veterinärtid. Återigen röntgades lilla Melba och bästa kirurgen Susanna ville öppna henne.

Det första som de ser är ett fritt grässtrå, men sen hittar de också ett inkapslat gräsax. Dessa strån ville ta sig ut från kroppen och hade försökt med huden på vänster sida av kroppen.

Enligt veterinären är alla inre organ hos Melba oskadda. Grässtråna har trixat sig fram mellan dem på ett fantastiskt sätt.

Operationen var jobbig och här är Melba väldigt medtagen. Övervakning sker i hemmet.

Stygnen ska tas bort nästa vecka.

Man har rätt att vara sliten efter något sånt här……

Kära, älskade Melba…….det här kommer bli bra.

Nu hoppas jag att jag kommer skriva mer glädjefullt och lättsamt framöver.

Ha det så bra och var rädda om er!!

Har man en blogg får man gnälla av sig där ibland också, hoppas jag. Vädret har mestadels varit grått och blött i november. Hundarna blir skitiga och halva huset har jordstampat golv.

Mest jobbigt denna månad har dock varit alla veterinärbesök. Vi som nästan aldrig besöker nån smådjursklinik har liksom haft klippkort de senaste veckorna. Visserligen har de flesta åtgärdena varit planerade, men även oplanerade har förekommit. Man blir orolig och nojig.

Jag tror att man känner sig lite extra deppig denna mörka månad, för över allt hänger Covid 19 som en blöt filt och oroar. Man får leta efter ljuset och glädjas även åt små ljusglimtar. T.ex. har vi tagit nya hjärtintyg på Dick, Melba och Mango nyligen……Harmony och Iris fick UA för två månader sen. Och solen sken faktiskt igår 😉

Vi har det ju väldigt bra med våra hundar……..de är oftast ett STORT glädjeämne. Det är trivsamt med gamla tanter i gänget…..gillar det och tycker att de ger harmoni i flocken.

Nu hoppas vi på att det kommer ett vaccin mot covid 19 och att vi får ett mer vanligt liv utan distans.

Kram till er alla……var rädda om er!!

Jag älskar att ha valpar!!!

När allt flyter på är det helt underbart. Man har fantiserat och tänkt ut en lämplig hane till sin tik, parningen går bra och man börjar vänta på de små. När de föds får man en obeskrivbar kick. Sen har man en härlig tid när man får följa valparnas utveckling under 8-10 veckor.

Men det här med säljprocessen är INTE min grej. Jag har en neurotisk inställning och är extremt rädd att våra valpar ska hamna fel. Ändå har vi haft ”tur”, merparten av våra små har hamnat i fina familjer.

Vår ras, Cavalier King Charles Spaniel har sedan 2001 haft ett hälsoprogram. Det uppdaterades 2017 och ser ut på följande sätt:

Det finns förståss en anledning till ovanstående hälsoprogram. Eftersom blåsljud på hjärtat är ärftligt och ett problem inom rasen, vill vi ha koll på våra avelsdjur. Även ögon och knän kontrolleras och officiella intyg registreras hos SKK. DNA-tester och scanning förekommer också även om de inte registreras. Det finns alltså en hel del att tänka på INNAN man avlar.

Men……nu visar det sig att det finns de som vill gå genvägar. Man struntar i att hälsotesta sin hund. Man parar alldeles för unga hundar. Man struntar i att tiken behöver vila. Man kör blandrasavel o.s.v. Det har blivit en marknad för valpar som har Poo i sitt påhittade namn, typ CavaPoo och de säljs för fantasipriser.

Jag trodde tidigare att jag hade god människokännedom, men nu har jag börjat tvivla på mig själv. Vi har fått flertalet, i mitt tycke, fina intressemail som jag absolut har fallit för. Men tack vare att andra uppfödarkollegor varnat och uppmärksammat mig på ”konstigheter” har vi inte trillat dit än (vad jag vet) på de som t.ex. vill köpa valp att använda till sin blandrasavel.

Så alltså……vågar eller vågar vi inte….. sälja fina cavaliervalpar till okända??? Något att fundera på. Fast inners inne tror jag suget efter att följa några små puppisars utveckling tar överhanden. Men tills det är dags, så njuter vi av vår flock. Hösten är väl inte en favoritårstid om det regnar varannan dag, hundarna blir lortiga och måste duschas var och varannan gång då de kommit in från den stora inhägnaden som vi har vid fritidsstället.

Kramizar

Vi har den stora förmånen att ha två hem som vi kan växla mellan. Utlandsresor är inte längre aktuellt för oss så både vi och hundarna trivs med att kunna byta miljö då och då.

Vofsingarna älskar att åka bil och så fort vi börjar packa förstår de, och liksom ropar till varandra…….-halloj bröder och systrar, nu händer det grejer här. Energin stiger!!!

För att få plats med annat bagage har vi takbox och/eller kärra med oss.

När det är cirka 1 km kvar till slutdestinationen talar Bowi om för de andra att målet är nära. Han pratar högljutt.

Vi har ju alltid projekt på gång på båda ställena. Oftast är de säsongsbetonade. Senast blev den nya altanen lagd på Skäret och till våren ska den kompletteras med ett glasräcke så barnbarn och hundar inte trillar ner i vattnet eller på klippor. Vi har även trästaket ut mot vattnet, men en liten ”olycka” hände med det för en vecka sedan. Jag som älskar träd har satt lite för stora, alltså såna som skulle passa bättre i en park än i en villaträdgård. Eftersom även jag har insett det nu, så har vi ägnat oss åt att ta ner lite träd och riktigt grova grenar. Rolf är jätteduktig på att säkra träden med rep innan fällning så de faller precis dit han vill. Men…..en pil med tjock stam säkrades inte och föll helt fel och krossade trästaketet. Något som också får fixas till våren på nåt sätt.

I Sigtuna var senaste inomhusprojektet ett nytt kök. Det gjordes till största delen i vintras, men några smådetaljer återstår. Det var ett projekt som var jobbigare än vi trodde.

Sen trodde vi att det roliga skulle börja……men, men…..hur kul var det att montera lådor och skåp.

Vi är nöjda med resultatet iallafall…..

Gamla Ikeasoffan åkte ut nu och en ny tvåsits passade bra.

För att vara tydlig……ingen hane gör sig besvär, de ska inte paras.

Vår hane Charmdroppens My Wonder (som vi har ute på foder) har blivit pappa för första gången, dock inte hos oss.

Ja, det var allt för denna gång….

Kram, kram

En del valpköpare/valpspekulanter frågar om färger, hur de nedärvs och hur vi tänker när vi planerar parningar. Numera tycker jag inte att färgen har så stor betydelse……det finns ju så mycket som betyder mer. Men, lite motsägelsefullt kanske, färggenetik intresserar mig mycket eftersom det är greppbart och synligt.

Beskrivningarna gällande färgerna kan man läsa om i RAS:

Trefärgad (Tricolor): Svart och vitt jämnt fördelat och uppbrutet, med rödbruna tecken över ögonen, på kinderna, öronens insidor, på bringan, benen och under svansen.

Blenheim: Varmt kastanjefärgade tecken i väl uppbrutna fläckar på pärlvit botten. Tecknen skall vara jämnt fördelade på huvudet och lämna plats mellan öronen för den mycket uppskattade rombformade fläcken (s.k. spot), som är speciellt karakteristisk för denna färgvariant.

Black and tan: Korpsvart med rödbruna tecken över ögonen, på kinderna, öronens insidor, på bringan, benen och under svansen. Den rödbruna färgen skall vara klar. Vita tecken är inte önskvärda.

Ruby: Enfärgat djupt röd. Vita tecken är inte önskvärda.

Det är vanligt att para brokigt med brokigt och helfärgat med helfärgat. Förmodligen för att risken för feltecknat blir lägre. Jag tycker att det är helt okej med genomtänkta parningar över färgerna, även om jag hittills inte gjort det så ofta. De gånger som varit aktuella så har jag nyttjat blenheimhane till helfärgad tik och det har blivit bra, tycker jag. En kul parning blenheim/ruby gav ruby (några med lite vitt på). En tik ur den kullen parades senare med en blenheimhane och då var sannolikheten 50/50 ruby och blenheim. Men med ”slumpen” inblandad blev det sex fint tecknade blenheims.

Det finns scheman att använda som hjälp, t.ex. den här…..

Men jag använder oftast andra bokstäver som jag lärt in mig på och då blir ovanstående lite förvirrande för mig….

Istället kör jag en enklare variant….

A = Helfärgat

a = Brokigt

B = Svart färg

b = Röd färg

Blenheim är då aabb, Tri är aaBB eller aaBb, Ruby AAbb eller Aabb, B/T är AABB (Homocygot), AABb (Homocygot för helfärgat men heterocygot för svart färg), AaBB (Heterocygot för helfärgat men homocygot för svart färg) eller AaBb (Heterocygot).

Det är kul att på papperet göra fiktiva parningar och klura på bokstavsbeteckningarna. Sen får man börja fundera på pigmenten……och hur får man en djup rubyfärg t.ex.. Hur får man fina tantecken, inte ljusa eller sotiga. Ja, det är mycket att tänka på.

Alla färger är vackra, men kanske att vårt hjärta klappar lite extra för just rubysar. Vi lever ihop med fem stycken. Jag brukar säga att de är som vackrast naturella i trädgården när de är lite rufsiga med höstlöv i öronbehängen.

De har faktiskt lyckats riktigt bra som välkammade i utställningsringen också. Av våra fem rubysar är fyra Champions och den femte har ett Cert. Vi är stolta över dem.

Ja, angående färggenetik finns de ju så mycket mer att säga, men jag nöjer mig så här.

Ha det bra tills nästa gång och var rädda om er.

Kram

Hemma på Hammarö fortsätter projekt altan, d.v.s. byte av gamla golvbräder samt att ytan utökas.

Lite svårt att veta vad man ska blogga om när man inte har valpar. Det är ju en liten paus nu när avelstikarna har en ”viloperiod”.

Nya hälsoprogrammet har nu funnits i drygt 3,5 år. Jag tycker inte att det varit något problem med att följa det i vår kennel. För vår del har det väl i princip inneburit att våra avelstikar kanske får en kull färre, eftersom debutåldern är tidigast 3 år istället för 2 år.

Men om man ser till rasen som helhet kan man undra om tumskruvarna drogs åt lite väl mycket på alla kanter. Lite vanskligt att säga kanske……helst ska man väl stå på barrikaderna och skrika att man vill ha ännu strängare regler. Men, det är nog inte bra för rasen om renrasiga, SKK-registrerade cavalierer minskar i antal och oregistrerade ökar.

Till valpspekulanter vill jag säga att största orsaken till att söta valpkullen är oregistrerad är att föräldrar/släktingar inte klarar hälsokrav. Gå inte på snacket ”du ska ju inte ha en hund till avel och utställning, bara sällskap”. Med registrerat kan du följa din älsklings bakgrund, vilket kan visa sig viktigt.

Ha en bra dag.

När det gäller inhängnader av alla de slag har vi en mästare på utbrytningar…..Bowi!! Han ligger oftast steget före oss och hittar de mest ”omöjliga” grävningsställena. Vår fritidsfastighet består av två inhängnader. På baksidan är det en rejält stor plats att vistas på som är lite spännande med stockar, stubbar och stenar. På framsidan hade vi ett område med tillfälligt nätstängsel som korsade gräsmattan.

Våra damer Cherry och Chakira kan vi ha med lösa överallt. De lufsar omkring när vi jobbar utanför inhängnaderna eller om vi plockar svamp i skogen. Chase kan man också ha lös (han går fot så fint i koppel också), men han vill helst tillbaka till tomten så fort som möjligt……har inte riktigt tålamod att trava runt länge i skogen.

Stigen ner till Sigtunafjärden (Mälaren)……så nära men ändå så oåtkomlig. En gång har jag varit nere vid vattnet denna sommar. Jag trodde att jag kunde springa upp och ner flera gånger per dag för att komma i form…..hahaha, vad jag bedrog mig. Ner går bra, men upp……herregud, jag får stanna och vila flera gånger och sen krävs det tid för återhämtning.

Alla är individer och vi älskar både lugna och busiga 😉

Kramizar