Charmdroppens Blogg

På Skäret (Värmland) har det varit kallt men ganska snöfattigt. Ibland har solen varit framme och det har varit så skönt för både två- och fyrbenta.

Ja, sen lämnade vi 1 cm snö…….åkte 30 mil till ett vinterlandskap

Avståndskram

Var rädda om er!!

Nu var det väldigt längesen som jag bloggade.

Sent omsider vill jag tacka för alla jul-, nyårs- och god fortsättnings-hälsningar. Så många fina valpköpare vi har, det värmer ett uppfödarhjärta.

Det har varit en tung tid ett tag, men nu kan jag se ljuset i tunneln igen. Som de flesta av er redan vet, så gick det ju inte bra med Melba. Hon lämnade oss 1 vecka efter sin operation. Hon var vår stjärna och sorgen tog hårt. Ibland finns det hundar som kommer extra nära ens hjärta och då hjälper det föga att man har så många andra i flocken. Både Rolf och jag har gråtit floder. Vid obduktionen hittade de två grässtrån till, varbölder, bukhinneinflammation med efterföljande sepsis (blodförgiftning). Allt känns orättvist och förståss väldigt sorgligt att några grässtrån kunde ställa till det så.

Tankarna har snurrat mycket om vi överhuvudtaget ska fortsätta med uppfödning, det är ju så mycket ledsamt med personer som försöker lura till sig valpar också, för att sedan sälja dem för det dubbla på blocket. Eller använda dem i blandrasavel.

Nu har vi ändå kommit fram till att försöka para Iris och Harmony under detta år.

Harmony ska paras med en blenheimhane

Harmony är 5,5 år och har en kull sen tidigare

Iris ska paras med en rubykille

Iris är också 5,5 år……hon har två kullar sen tidigare.

Både Harmony och Iris har haft små kullar, 1-3 valpar. Jag tror därför inte på stora kullar framöver heller och eventuella valpar kommer nog säljas till personer som redan har valpar från oss, alternativt personer som vi redan känner. Men man kan ju aldrig vara säker på kullstorlek eller något annat heller egentligen, när man har med levande varelser att göra. De kanske överraskar ;-).

Annars lever vi som vanligt här på Skäret……eller rättare sagt, det som numera är normalt. Det har blivit som en ”nästan karantän”. Hundarna misstycker dock inte, men vi tvåbenta är stundtals ganska less. Vi plöjer igenom en massa serier och filmer, skidskytte och längdskidor och ägnar förståss mycket tid åt våra älsklingar.

Var rädda om er

Kramizar

Jag fortsätter på min inslagna väg gällande operationer. Så ni som tycker sånt är riktigt otäckt…….läs inte vidare. Min avsikt är inte att skrämma, bara att berätta om vår tappra Melba.

I augusti, när Rolf, Melba och Mango kom hem efter en promenad började Melba att hosta. Först tänkte vi att det var onödigt med en ansträngande promenad mitt på dagen. Det var en riktigt varm dag. Hostan fortsatte och vi funderade på kennelhosta. Hon är visserligen vaccinerad, men en lindrigare form kan de ju få ändå. Noskvalster eller främmande föremål var också på tapeten. Hostan avtog, men hon fick feber och vi åkte till Märsta smådjursklinik. Hon röntgades, prover togs…….alla värden var bra, men hon hade en pågående infektion/inflammation (kanske lunginflammation). Vi hämtade ut medicin som hon svarade på direkt och allt verkade återigen som vanligt. Men ack så fel vi hade……

I november fick jag plötsligt känna en svullnad/knöl på vänster sida av kroppen. Den hade uppstått mycket fort. Vi fick komma akut till Hammarö Smådjursklinik. De tog prover från svullnaden som analyserades. Vi lugnades av att det inte verkade vara något allvarligt. Det var hårt och ”omoget”…….hon kanske skulle behöva hjälp med att tömma ”innehållet” efter genomgången medicinkur. Efter några dagar verkade svullnaden gå ner något och liksom dela sig i två delar. Men sen stannade det av igen och vi fick en ny veterinärtid. Återigen röntgades lilla Melba och bästa kirurgen Susanna ville öppna henne.

Det första som de ser är ett fritt grässtrå, men sen hittar de också ett inkapslat gräsax. Dessa strån ville ta sig ut från kroppen och hade försökt med huden på vänster sida av kroppen.

Enligt veterinären är alla inre organ hos Melba oskadda. Grässtråna har trixat sig fram mellan dem på ett fantastiskt sätt.

Operationen var jobbig och här är Melba väldigt medtagen. Övervakning sker i hemmet.

Stygnen ska tas bort nästa vecka.

Man har rätt att vara sliten efter något sånt här……

Kära, älskade Melba…….det här kommer bli bra.

Nu hoppas jag att jag kommer skriva mer glädjefullt och lättsamt framöver.

Ha det så bra och var rädda om er!!

Har man en blogg får man gnälla av sig där ibland också, hoppas jag. Vädret har mestadels varit grått och blött i november. Hundarna blir skitiga och halva huset har jordstampat golv.

Mest jobbigt denna månad har dock varit alla veterinärbesök. Vi som nästan aldrig besöker nån smådjursklinik har liksom haft klippkort de senaste veckorna. Visserligen har de flesta åtgärdena varit planerade, men även oplanerade har förekommit. Man blir orolig och nojig.

Jag tror att man känner sig lite extra deppig denna mörka månad, för över allt hänger Covid 19 som en blöt filt och oroar. Man får leta efter ljuset och glädjas även åt små ljusglimtar. T.ex. har vi tagit nya hjärtintyg på Dick, Melba och Mango nyligen……Harmony och Iris fick UA för två månader sen. Och solen sken faktiskt igår 😉

Vi har det ju väldigt bra med våra hundar……..de är oftast ett STORT glädjeämne. Det är trivsamt med gamla tanter i gänget…..gillar det och tycker att de ger harmoni i flocken.

Nu hoppas vi på att det kommer ett vaccin mot covid 19 och att vi får ett mer vanligt liv utan distans.

Kram till er alla……var rädda om er!!

Jag älskar att ha valpar!!!

När allt flyter på är det helt underbart. Man har fantiserat och tänkt ut en lämplig hane till sin tik, parningen går bra och man börjar vänta på de små. När de föds får man en obeskrivbar kick. Sen har man en härlig tid när man får följa valparnas utveckling under 8-10 veckor.

Men det här med säljprocessen är INTE min grej. Jag har en neurotisk inställning och är extremt rädd att våra valpar ska hamna fel. Ändå har vi haft ”tur”, merparten av våra små har hamnat i fina familjer.

Vår ras, Cavalier King Charles Spaniel har sedan 2001 haft ett hälsoprogram. Det uppdaterades 2017 och ser ut på följande sätt:

Det finns förståss en anledning till ovanstående hälsoprogram. Eftersom blåsljud på hjärtat är ärftligt och ett problem inom rasen, vill vi ha koll på våra avelsdjur. Även ögon och knän kontrolleras och officiella intyg registreras hos SKK. DNA-tester och scanning förekommer också även om de inte registreras. Det finns alltså en hel del att tänka på INNAN man avlar.

Men……nu visar det sig att det finns de som vill gå genvägar. Man struntar i att hälsotesta sin hund. Man parar alldeles för unga hundar. Man struntar i att tiken behöver vila. Man kör blandrasavel o.s.v. Det har blivit en marknad för valpar som har Poo i sitt påhittade namn, typ CavaPoo och de säljs för fantasipriser.

Jag trodde tidigare att jag hade god människokännedom, men nu har jag börjat tvivla på mig själv. Vi har fått flertalet, i mitt tycke, fina intressemail som jag absolut har fallit för. Men tack vare att andra uppfödarkollegor varnat och uppmärksammat mig på ”konstigheter” har vi inte trillat dit än (vad jag vet) på de som t.ex. vill köpa valp att använda till sin blandrasavel.

Så alltså……vågar eller vågar vi inte….. sälja fina cavaliervalpar till okända??? Något att fundera på. Fast inners inne tror jag suget efter att följa några små puppisars utveckling tar överhanden. Men tills det är dags, så njuter vi av vår flock. Hösten är väl inte en favoritårstid om det regnar varannan dag, hundarna blir lortiga och måste duschas var och varannan gång då de kommit in från den stora inhägnaden som vi har vid fritidsstället.

Kramizar

Vi har den stora förmånen att ha två hem som vi kan växla mellan. Utlandsresor är inte längre aktuellt för oss så både vi och hundarna trivs med att kunna byta miljö då och då.

Vofsingarna älskar att åka bil och så fort vi börjar packa förstår de, och liksom ropar till varandra…….-halloj bröder och systrar, nu händer det grejer här. Energin stiger!!!

För att få plats med annat bagage har vi takbox och/eller kärra med oss.

När det är cirka 1 km kvar till slutdestinationen talar Bowi om för de andra att målet är nära. Han pratar högljutt.

Vi har ju alltid projekt på gång på båda ställena. Oftast är de säsongsbetonade. Senast blev den nya altanen lagd på Skäret och till våren ska den kompletteras med ett glasräcke så barnbarn och hundar inte trillar ner i vattnet eller på klippor. Vi har även trästaket ut mot vattnet, men en liten ”olycka” hände med det för en vecka sedan. Jag som älskar träd har satt lite för stora, alltså såna som skulle passa bättre i en park än i en villaträdgård. Eftersom även jag har insett det nu, så har vi ägnat oss åt att ta ner lite träd och riktigt grova grenar. Rolf är jätteduktig på att säkra träden med rep innan fällning så de faller precis dit han vill. Men…..en pil med tjock stam säkrades inte och föll helt fel och krossade trästaketet. Något som också får fixas till våren på nåt sätt.

I Sigtuna var senaste inomhusprojektet ett nytt kök. Det gjordes till största delen i vintras, men några smådetaljer återstår. Det var ett projekt som var jobbigare än vi trodde.

Sen trodde vi att det roliga skulle börja……men, men…..hur kul var det att montera lådor och skåp.

Vi är nöjda med resultatet iallafall…..

Gamla Ikeasoffan åkte ut nu och en ny tvåsits passade bra.

För att vara tydlig……ingen hane gör sig besvär, de ska inte paras.

Vår hane Charmdroppens My Wonder (som vi har ute på foder) har blivit pappa för första gången, dock inte hos oss.

Ja, det var allt för denna gång….

Kram, kram

En del valpköpare/valpspekulanter frågar om färger, hur de nedärvs och hur vi tänker när vi planerar parningar. Numera tycker jag inte att färgen har så stor betydelse……det finns ju så mycket som betyder mer. Men, lite motsägelsefullt kanske, färggenetik intresserar mig mycket eftersom det är greppbart och synligt.

Beskrivningarna gällande färgerna kan man läsa om i RAS:

Trefärgad (Tricolor): Svart och vitt jämnt fördelat och uppbrutet, med rödbruna tecken över ögonen, på kinderna, öronens insidor, på bringan, benen och under svansen.

Blenheim: Varmt kastanjefärgade tecken i väl uppbrutna fläckar på pärlvit botten. Tecknen skall vara jämnt fördelade på huvudet och lämna plats mellan öronen för den mycket uppskattade rombformade fläcken (s.k. spot), som är speciellt karakteristisk för denna färgvariant.

Black and tan: Korpsvart med rödbruna tecken över ögonen, på kinderna, öronens insidor, på bringan, benen och under svansen. Den rödbruna färgen skall vara klar. Vita tecken är inte önskvärda.

Ruby: Enfärgat djupt röd. Vita tecken är inte önskvärda.

Det är vanligt att para brokigt med brokigt och helfärgat med helfärgat. Förmodligen för att risken för feltecknat blir lägre. Jag tycker att det är helt okej med genomtänkta parningar över färgerna, även om jag hittills inte gjort det så ofta. De gånger som varit aktuella så har jag nyttjat blenheimhane till helfärgad tik och det har blivit bra, tycker jag. En kul parning blenheim/ruby gav ruby (några med lite vitt på). En tik ur den kullen parades senare med en blenheimhane och då var sannolikheten 50/50 ruby och blenheim. Men med ”slumpen” inblandad blev det sex fint tecknade blenheims.

Det finns scheman att använda som hjälp, t.ex. den här…..

Men jag använder oftast andra bokstäver som jag lärt in mig på och då blir ovanstående lite förvirrande för mig….

Istället kör jag en enklare variant….

A = Helfärgat

a = Brokigt

B = Svart färg

b = Röd färg

Blenheim är då aabb, Tri är aaBB eller aaBb, Ruby AAbb eller Aabb, B/T är AABB (Homocygot), AABb (Homocygot för helfärgat men heterocygot för svart färg), AaBB (Heterocygot för helfärgat men homocygot för svart färg) eller AaBb (Heterocygot).

Det är kul att på papperet göra fiktiva parningar och klura på bokstavsbeteckningarna. Sen får man börja fundera på pigmenten……och hur får man en djup rubyfärg t.ex.. Hur får man fina tantecken, inte ljusa eller sotiga. Ja, det är mycket att tänka på.

Alla färger är vackra, men kanske att vårt hjärta klappar lite extra för just rubysar. Vi lever ihop med fem stycken. Jag brukar säga att de är som vackrast naturella i trädgården när de är lite rufsiga med höstlöv i öronbehängen.

De har faktiskt lyckats riktigt bra som välkammade i utställningsringen också. Av våra fem rubysar är fyra Champions och den femte har ett Cert. Vi är stolta över dem.

Ja, angående färggenetik finns de ju så mycket mer att säga, men jag nöjer mig så här.

Ha det bra tills nästa gång och var rädda om er.

Kram

Hemma på Hammarö fortsätter projekt altan, d.v.s. byte av gamla golvbräder samt att ytan utökas.

Lite svårt att veta vad man ska blogga om när man inte har valpar. Det är ju en liten paus nu när avelstikarna har en ”viloperiod”.

Nya hälsoprogrammet har nu funnits i drygt 3,5 år. Jag tycker inte att det varit något problem med att följa det i vår kennel. För vår del har det väl i princip inneburit att våra avelstikar kanske får en kull färre, eftersom debutåldern är tidigast 3 år istället för 2 år.

Men om man ser till rasen som helhet kan man undra om tumskruvarna drogs åt lite väl mycket på alla kanter. Lite vanskligt att säga kanske……helst ska man väl stå på barrikaderna och skrika att man vill ha ännu strängare regler. Men, det är nog inte bra för rasen om renrasiga, SKK-registrerade cavalierer minskar i antal och oregistrerade ökar.

Till valpspekulanter vill jag säga att största orsaken till att söta valpkullen är oregistrerad är att föräldrar/släktingar inte klarar hälsokrav. Gå inte på snacket ”du ska ju inte ha en hund till avel och utställning, bara sällskap”. Med registrerat kan du följa din älsklings bakgrund, vilket kan visa sig viktigt.

Ha en bra dag.

När det gäller inhängnader av alla de slag har vi en mästare på utbrytningar…..Bowi!! Han ligger oftast steget före oss och hittar de mest ”omöjliga” grävningsställena. Vår fritidsfastighet består av två inhängnader. På baksidan är det en rejält stor plats att vistas på som är lite spännande med stockar, stubbar och stenar. På framsidan hade vi ett område med tillfälligt nätstängsel som korsade gräsmattan.

Våra damer Cherry och Chakira kan vi ha med lösa överallt. De lufsar omkring när vi jobbar utanför inhängnaderna eller om vi plockar svamp i skogen. Chase kan man också ha lös (han går fot så fint i koppel också), men han vill helst tillbaka till tomten så fort som möjligt……har inte riktigt tålamod att trava runt länge i skogen.

Stigen ner till Sigtunafjärden (Mälaren)……så nära men ändå så oåtkomlig. En gång har jag varit nere vid vattnet denna sommar. Jag trodde att jag kunde springa upp och ner flera gånger per dag för att komma i form…..hahaha, vad jag bedrog mig. Ner går bra, men upp……herregud, jag får stanna och vila flera gånger och sen krävs det tid för återhämtning.

Alla är individer och vi älskar både lugna och busiga 😉

Kramizar

Måste bara berätta om lille Rogga 2år, en Russkiy Toy som sprang bort vid Steningehöjdens naturreservat, Märsta i fredags 21/8. Han hade bott hos uppfödaren i Åkersberga till 19/8 och var obekant med sitt nya närområde. Vi har ju vårt fritidshus cirka 4 km från försvinningsområdet och på måndagskvällen nåddes också vi av ”operation dörrknackning”. På söndagen hade någon observerat lille Rogga i vårt område. Det var många människor engagerade, Missing Dog Stockholm, uppdateringar på facebook m.m.

Våra hundar hade svarat på hundskall från skogen på måndag eftermiddag, så vi började också leta i skogen runt vår fastighet. Vi har en del av vår fastighet inhägnad och på tisdagen sattes en fälla ut precis utanför. Måste erkänna att jag tyckte det var långsökt att lille pytteRogga skulle gå in i den lilla buren. Han irrade ju runt i ett stort skogsområde.

På tisdagen var Chakira och jag ute och letade. Hon är en tyst dam, vi ville inte skrämma den lille. Men vi såg inget och inga observationer på andra håll heller av letande människor. Kan tänka mig att vi låg i utkanten av sökområdet.

På onsdag förmiddag tog jag med 11-åriga Cherry, som dessutom fortfarande löpte, på sökningen. Vi gick där helt tysta i vackra tallskogen som plötsligt kändes lite skrämmande med berg, bergsskrevor och tät otillgänglig ödemark. Våra hundar älskar denna skog och vid jämförelse med försvunne pyttehunden med smala ben, kändes våra cavalierer välmusklade och starka. Jag hade mörka tankar, Rogge hade ju varit försvunnen i 5 dygn. Tänk om vi hittade honom och han satt fast i en bergsskreva och var död. Jag gick t.o.m. igenom i huvudet hur mitt telefonsamtal till uppfödaren och/eller ägaren skulle läggas fram.

Cherry nosade ovanligt mycket i marken och stannade till vid flera ställen. När vi kom hem stannade vi till vid fällan en stund.

Nån timme senare dök det upp ett sms från uppfödaren att Rogge observerats på vägen mot våra brevlådor. Rolf och jag gav oss ut igen, denna gång utan hundar. Detta är ju landet 🙂 så vi har nästan 1 km till brevlådan. När vi var på väg tillbaka kom ägaren i bil och skulle söka i vårt område igen. Även uppfödaren var på väg. Men…….ett MIRAKEL hade skett. Under den kvart vi varit borta hade lille Rogge krypit in i fällan. Det kändes heeeeelt ofattbart. Ägaren och vi stod darrande och bara tittade på UNDRET!!!

Även om han var rädd, svulten och trött när han blev infångad, blev han snabbt glad, pigg och hoppig.

Slutet gott, allting gott och jag tror på MIRAKEL nu.

Guden Tor var vaken härom natten……han väckte både oss och hundarna.

Annars är det varmt och soligt. Helst vill man bara sitta i skuggan och vila. Rolf håller dock på med Stängselprojektet…puh…..han byter ut tillfälliga inhägnader mot ”riktiga”. Halva flocken har smitit ett antal gånger när vi är i fritidshuset. Det har liksom blivit en sport här att hitta grävställen. Hemma i Värmland är det inte så. De kommer alltid tillbaka självmant efter en kort stund, men det blir ändå tröttsamt. Här kommer lite bilder av flockmedlemmarna…..

Soliga hälsningar från Sigtuna

Nu har alla valparna i Gretas kull hämtats. Det är väl nästan tabu att använda ordet skönt, när man borde vara ledsen och gråta en skvätt för att det blir så tomt utan de små. Men det är faktiskt skönt att lämna över ansvaret till andra…..vi har ju bara haft dem till låns. Kanske tar vi för allvarligt på uppdraget att förvalta dem i 8-10 veckor, men vi tror att dessa veckorna hos uppfödaren är väldigt viktiga. Då blir det ett stort engagemang…..puppisarna ska ha det så bra som möjligt, men man blir också väldigt låst. Med det sagt vill jag ändå säga att alla valpar under våren och sommaren har varit ett stort glädjeämne i denna trista coronatid.

Jag har tömt kameran på några utebilder……först från den 24 juli då vi fortfarande var på Skäret…..

Rolf och jag gillar projekt. De har liksom en början, ett utförande och ett avslut. Ibland inleds de med en dröm och drömma bör man för att må bra.

Årets projekt ute har varit byte av altan på västra sidan av huset. Vi har tagit bort växter för att fördubbla altanen också.

Eftersom vi har haft ”projekt valpar” hela våren så går inte bygget så fort, men det får ta den tid det tar.

Vår T-kull blir den sista för i år. Fyrlingarna är nu sex veckor och var ute för första gången igår.

Alla valparna har haft besök av sina blivande familjer som tog en massa bilder av sina älsklingar. Här kommer några ytterligare porträtt tagna ute igår.

Kram, kram och en förhoppning om en varm skön sommar.

Rolf har varit till fritidshuset och klippt det lårhöga gräset. Med sig hade han ett gäng vuxna hundar som behövde lite miljöombyte några dagar. Jag, valparna, dess mamma, mormor och löpande halvsyster var kvar hemma. Man kanske inte kan kalla det semester precis…….men ganska lugnt hade vi det. Så lugnt att jag t.o.m. hann att läsa en bok, en deckare på nästan 500 sidor. De senaste åren har jag bara läst faktaböcker så detta var ganska njutbart.

Varför just denna bok då…….jo, den var spännande och handlade om ”Dottern till vd:n för ett av Sveriges mest framgångsrika företag försvinner spårlöst i Karlstad. Hon tros vara mördad, men ingen kropp hittas”.

Platserna som nämns i boken finns ofta på riktigt och faktum är att den försvunna dotterns familj (i boken alltså) bor på Tynäs, där vi bor (mittemellan en tidningsmogul och en dansbandskung). Kul läsning!!

Nog om det, Rolf och hundarna är nu hemma igen och till helgen får Gretas valpar sina första besök. De har registrerats i SKK och alltså fått sina stamtavlor.

De heter Charmdroppens Thisbe, Turbo, Tatoo och Twist. Det är faktiskt rosnamn.

Riktiga små Godingar är det. Klor är klippta och det gick så bra.

Hoppas alla har en bra sommar!!

Kramizar till nästa gång

Tips angående valpköp.
Vi har valpar nu, men inga är till salu.
Vi har haft en del valpar under våren men planerar ingen mer kull detta året.
Känner nu att jag vill ge en del tips hur valpintressenter bör tänka (åtminstone om de skickar mail till oss).
Det har ju varit ett sanslöst sug efter cavaliervalpar under våren. Och valparna har inte räckt till.
Ett tips från oss till valpspekulanter är att koncentrera sig på högst tre kennlar som ni tycker verkar intressanta.
Hos oss föredrar vi ett mail som första kontakt. Vi har inte en chans att komma ihåg er annars. Mailet ska innehålla er familjesituation och hur ni löser vardagen.

Avtändande mail för oss är:

– har ni några valpar nu och vad kostar de isåfall?

-vi är en familj med två barn som längtar efter en cavalier, hör av dig om vi verkar inressanta.

-hej xxxx, mailet börjar med något annat namn än mitt (massbrev alltså ?).

Ett annat tips är att se mailet som ett cv, d.v.s. att man söker ett jobb. När det är så många likartade mail som talar om att man kan jobba hemifrån och/eller kan ha med hunden på jobbet, bör man ha nåt annat som sticker ut och väcker uppfödarens intresse.

Ett annat tips är ju att inte låsa fast sig vid färg. Kön har vi viss förståelse för om man redan har ett kön och vill ha lika, annars inte.

De som tycker att våra tips låter ”snobbiga” eller fjantiga, behöver inte skicka några mail till oss. Andra uppfödare tänker kanske annorlunda, så skicka era mail dit ?.

Kram, kram

Dagens beting i värmen och skuggan ute, blir att lägga ut några bilder i bloggen, innan man får slappa lite :-).

De här två alltså……har varit som ler och långhalm…..

Nu tar jag semester från bloggen en vecka (tror jag)

Kram och ha en skön sommar !!!

Nu har T-kullen öppnat ögonen. De väger ca 520-650 gram idag och följer sina egna kurvor fint. Här kommer några bilder på de små……

Och två bilder till på flickan….

Och en liten hälsning från Harmonys två som varit ute och är sömniga…..

Kramizar

Kul är det ju INTE att sitta inne och blogga när det är så härligt, soligt och varmt väder……..men här kommer några bilder på Harmonys valpar när de under veckan har upptäckt en större värld utomhus.

Kram, Kram

Tycker många får till så fina ståbilder på sina valpar. Tycker det är jättesvårt och de små är lite osäkra på bordet, vill helst lägga sig ner och/eller krumma med ryggen. Jag gillar nog bäst naturliga bilder i naturen ;). Med det sagt så kommer det några bordsbilder här iallafall.

Några som definitivt inte står upp än är småvalparna som bara sover och äter.

I nästa blogg kommer det bilder på Harmonys valpar i utemiljö.

Kramizar

Nu har alla Melbas valpar blivit hämtade. Det har inte infunnit sig någon tomhetskänsla (än)……vi har ju fler småttingar här hemma. Alla fyra har också fått så fina hem.

En sista valpbild (av oss) på lilla Rosette (Charmdroppens Romanze) tillsammans med mormor Cherry och mamma Melba och nya familjen.

Kvar i omgjorda/förminskade valphagen har vi nu bara Harmonys två goa valpar.

Nu får vi tvåbenta lite bättre plats i allrummet, men stort nog ändå till valparna.

Jag ska försöka ta ståbilder (som lovat) på dessa Juveler, men då behöver jag assistans av Rolf. Så ha tålamod, det kommer……

Sen har vi ju en ny fyrklöver också……här kommer lite bilder som utlovat……

De är en vecka nu

De har inte öppnat ögonen än. Bild på tiken.

Ena hanen har ett blått band för att kunna skilja b/t hanarna åt. Vikterna är ganska lika på alla i gänget.

Hane

Hane

Mamma Greta sköter de små exemplariskt

Tiken

Kram, Kram

Melbas härliga kull med fyra tjejer har idag varit till veterinären för besiktning…….

Alla var UA (utan anmärkning). De skötte sig så bra, men pep lite grann vid chipmärkningen. Hela gänget flyttar denna vecka.

Harmonys Godingar, en tjej och en kille har nu börjat äta lite fast mat också……men fortfarande är mammans mat godast. Vi får behålla dem hos oss några veckor till.

OCH……lilla Greta har nu fått sin kull, tre killar och en tjej. Allt gick bara bra och i dagsläget mår alla toppen.

INGA MER KULLAR PLANERAS I ÅR!!!

Kramizar