Nyårsafton med raketer och firande har passerat. Vid tolvslaget brukar vi och vovvarna sitta på första parkett i vardagsrummet och titta på Karlstads alla fyrverkeriuppskjutningar. Tack och lov så är våra hundar inte rädda, nej de reagerar nästan inte alls. Lider dock med alla de hundar som är uppjagade och skrämda.

Jag tycker det är härligt med ett nytt år. Ser det som en uppstart med nya härliga förväntningar. Det är spännande att ha ”hunderiet” som hobby och livsstil. Det går nog inte att förneka att känsloregistret utökas eller i vart fall blommar ut. Ena dagen stor lycka och nästa dagen djupaste sorg….så kan det vara…och det gäller att orka med det. Mest är vardagen med hundarna ändå alldeles, alldeles underbar.

Om några dagar är det My Dog-utställningen. Ska bli jättekul. Den stora utmaningen blir att ställa Charmina, vår lilla yrhätta som är som en studsboll. Frågetecknen är alltså inte vad domaren ska tycka om hennes utseende, utan…..kan jag få henne att gå normalt (hon ska altså inte hoppa/studsa fram) :-)) och kan jag få henne att stå still framför domaren (hon ska alltså inte rusa fram till domaren och överösa henne med pussar) :-)). Vi har faktiskt tränat en del inomhus de senaste veckorna och då har det gått bra, men det är ju stor skillnad på miljön vid skarpt läge.

Knattings Up-To-Date ”Charmina”, söt, go och charmig som få.

Lycka till alla som ska till Göteborg