Jag tycker att det är så himla kul att studera hundarnas beteenden. Det här med rangordning är väl inte så särskilt utpräglat i en Cavalierflock men ibland kan man ju märka att någon verkar stå lite högre än de andra. Hos oss, i våran hundflock, är det Chanel. Det är inget problem alls i vanliga fall men i löptider kan några av de andra bli lite kaxigare. kanske ifrågasätter de ledarskapet.

När Chanel kom hem efter sin parning för några veckor sedan, blev hon omringad och ”inluktad”, men sen var allt som vanligt. Hon skred omkring som den drottning hon är, visserligen lite märkvärdigare, men det mesta var sig likt.

När Cherry (som står lite lägre i rang) kom hem efter sin parning var det lite annorlunda. Hon klev värdigt ur bilen med ganska hög svansföring och de andra omringade henne snabbt för att ta reda på vad hon varit med om. Då var det intressant att studera hur olika dogsen verkade reagera. Visst, man tar sig rätten att tolka in hur de tänker, rätt eller fel, men så här tyckte jag att det var….

Isa (den äldste) – Herregud, har det kommit hem en till märkvärdig nu!! Hur mycket ska man behöva stå ut med? Och matte, jag har minsann aldrig fått vara med om någon Kärleksträff

Chanel – Lite surt, skärp dig (till Cherry) och sänk svansen, du vet väl att det är jag som bestämmer!!

Charmina – Jag observerar dig (till Cherry), jag följer varje steg du tar!!

Chakira – Jag bryr mig faktiskt inte!! Andra får väl göra vad dom vill!!

Chic – Fjäskar intensivt, slickar i Cherrys mungipor, vill sola mig i glansen!!

Hihi, lilla Chic ja, hon ger oss många skratt. Hon är en riktig liten lustigkurre. De andra dogsen accepterar tålmodigt hennes hyss, hon kommer undan med det mesta. Hon är egentligen den enda som vågar sticka upp lite mot Chanel också. Då tittar Chanel bara länge på henne…ibland tycks det som om hon skakar på huvudet åt sin lilla syster och tänker ….denna Chic, hon är inte riktigt klok, hon.

Ibland får dogsen tuggpinnar. Rättvist ska det naturligtsvis vara, alla får en varsin. Efter en stund kommer tre ”tuggpinnslösa” hundar och vill ha en ny. Man undrar, var sjutton har ni gjort av de andra som ni nyss fick. Då kommer hon, lilla Chic, stolt som tuppen, med fyra tuggpinnar i mungipan.

Livet med hundarna är så kul, man blir oftast på gott humör. När jag får lite mer tid (läs. slutar jobba) skulle jag så gärna vilja gå en längre utbildning i Hundpsykologi.

Ha en bra dag alla vänner