Under helgen lånade vi ut två av våra hundar till en barnfamilj. Det gick så bra så den ena vovven var det nästan svårt att få med hem. Man har någon konstig tro på att man är den bästa matten eller hussen som ens telningar har hamnat hos. Själv tror jag ju att de ska bli besvikna på mig om man så bara tillfälligt lämnar dem i någon annans omvårdnad. Lätt att förmänskliga sina små.
Iallafall var det så att en arbetskamrat till Rolf hade ett önskemål om att låna hund ibland. De är en ganska upptagen familj (tror jag) där båda föräldrarna är i ”karriären” och inte har tid med egen hund. Vore toppen tyckte de att få rå om ett par vovvar en helg och så bra det blev för oss också, som skulle ut på resande fot. Gissa om hundarna fick uppmärksamhet och blev bortskämda (på ett bra sätt). Barnen som är sju och elva år var försiktiga och omtänksamma och de tyckte att våra hundar var jättesnälla.
Rolf hade skrivit en kort lista om utfordring m.m. och det verkade som det inte var några problem alls. Det var visserligen en sak som vi glömde informera om. Lilla Chibi tittar på TV och tycker inte om kossor och hästar då, de brukar få en utskällning. Så att titta på något djurprogram var inte att tänka på, sa herrn i huset med glimten i ögat. Nu är ju ”bonde söker fru” slut, men annars var det ett typiskt program som inte passade Chibi. När hon träffar hästar live är det inga som helst problem. Då är hon konstigt nog helt neutral, lugn, orädd och helt tyst.
De utlånade hundarna hade det säkert mycket bättre än de två som tvingades följa med oss på vår resa. OCH DET GAV EN TANKESTÄLLARE!
Ha det bra
Elin med Chibi och Einar med Isa
