I onsdags var jag hos Solstadens Smådjursklinik för att vaccinera min tolvveckorsvalp Charmina. I väntrummet var ett yngre par och deras fyramånaders valp av obestämd ras. Den var söt men betydligt större än min lilla cavalier. Den var också ganska vild och stökig. Verkade inte ”gilla läget” alls. Den skulle in och få sprutan före oss och trots stängd dörr hörde jag den förtvivlade och förmodligen rädda valpen skrika och yla. Förstod att det varit svettigt för när det var vår tur utbrast ”vaccinatören”, ohhh vad skönt med en liten lättvindig cavalier. Det är en underbar ras tyckte hon (jag med) och hon förstod inte varför inte fler valde denna ras. Det hände rätt ofta att äldre personer kom in med t.ex. en schäfer som skulle avlivas. Matte/husse hade svårt att gå själva och väääääääääldigt svårt att aktivera sin arbetsvilliga hundras. Ledsna åkte de hem utan hund, men dök upp ett halvår senare med en ny schäfer, gärna omplaceringshund också som krävde en hel del. Och personalen undrade tyst……HUR TÄNKTE NI NU?

Det är nog bra om fler tänkte igenom ordentligt vilken ras som passar bäst. Den ras som passade när man var ung och alert, kanske inte passar i ett senare skede av ens liv. Den hundras som passar bra när man är ensamstående, kanske inte passar barnfamiljen riktigt lika bra osv.

Cavalieren är en underbar ras som är väldigt anpassningsbar. Den passar både gammal och ung och vi har aldrig ångrat vårt val.

Knattings Up-To-Date ”Charmina” tuggar på lite gräs

Ha en fortsatt bra helg