När vi köpte hund nummer två och tre (som vi köpte samtidigt) bytte jag mitt heltidsjobb som ekonomichef, till en deltidstjänst som ekonom. Det var många som tyckte att jag var helknäpp som släppte ett välbetalt jobb för att hålla på med en hobby, d.v.s. hundarna. Men det har jag ALDRIG ångrat, man måste offra en del för att förverkliga en dröm. I mitt fall var det mest ett ekonomiskt offer, för jag trivs bra med mina nya arbetsuppgifter. Tidigare tog jag ofta med mig jobbet hem i tankarna, men numera kan jag släppa det, när jag med ett leende på läpparna åker hem till mina hundar efter fyra timmars jobb. Herregud vad jag känner mig priviligerad!!

Nu är det lite trädgårdsarbete som gäller när man kommer hem och tänk vad god hjälp jag har av dogsen. Grenar, kvistar och ogräs som läggs i skottkärran, dras ur och släpas någon annanstans. Hjälp att krafsa i rabatterna får jag också av de yngsta och ett och annat hål i gräsmattan fixar de lätt. Charmina har alltid varit den sanna trädgårdsmästaren i vår familj och nu går lilla Chakira i läro. Förr var jag väldigt effektiv i mitt trädgårdsarbete, men numera har jag anammat en lugnare takt…det får ta den tid det tar.

Ett litet bakslag har det blivit i rumsrenhetsträningen med Chakira, nu när dörren ut, ofta står öppen. Hon leker ute och kommer sen in och kissar. Sen tittar lilla goa snuttan upp på mig och vill ha beröm. Hihihi hon är så söt, men jag kanske måste skärpa mig så hon förstår mig bättre.

Tycker att jag blivit en mer harmonisk människa sedan vi skaffade hundarna. Men eftersom de oftast är med oss överallt, så kan man ju inte ha hur många som helst. Fast idag vet jag inte var antalsgränsen går innan de blir en belastning (hemska tanke).

Jag, min man och förhoppningsvis våra hundar njuter av livet nu och ser fram emot våren och sommaren.

Bilden är tagen för ett år sedan och föreställer trädgårdmästaren Charmina i full aktion.

Tjingeling