Vi bor vid vattnet (Vänern) och det är jättehärligt, men lite jobbigt för min man som på senhösten varje år får hägna in tomten provisoriskt. Det är inga problem med hundarna på våren och sommaren….ingen känner heller för simturer i böljan blå, men jag som sätter säkerheten högt, blir orolig när isen lägger sig och är tunn. Sen när isen är tjock tar vi härliga promenader och hundarna är okopplade. De brukar vara följsamma…..fast de springer före oss ibland, cirka 10-50 meter, vänder och möter upp igen.

Men premiärturen för några dagar sedan var helt annorlunda. Som kalvar på grönbete, med uppdämt behov skingrades flocken åt ALLA håll. De sprang som galningar, en del in på granntomter…upp på berg….bakom träd och hus….vi tappade stundtals bort dem ur sikte. Paniken var nära, vi ropade….men de hörde inget…eller ville inte höra smiley . Jag hann också tänka på grannarna, vad skulle de säga?!? Så ouppfostrade hundar….tänk att vi inte har någon hyfs och fason på flocken. Jag såg ju också hur de försvann in på chefredaktörens stora fastighet och röjde runt. Tänk om det skulle skrivas om det i Nya Wermlandstidningen smiley.

Men till slut kom de tillbaka, en efter en, med viftande svansar…de var överlyckliga smiley och blev förlåtna förståss.

Men nu går det bättre, bland annat för att det har snöat en del och då springer de inte lika lätt och snabbt. Här kommer några bilder tagna idag, juldagen.

Halva flocken utanför vårt hus

Alla vofsingarna

Valpen Belle

Brorsan Bowi

Chic

Chakira med flera

Cherry på språng…….

En poseringsbild på bryggan. De yngsta valparna är inte med på bilden för de ville gå in istället smiley . Det är ju lite kallt åt de små. Men Zallyvalpen är så rörlig så hon tycks inte frysa, dessutom vill hon gärna vara med de äldre hundarna.

God Fortsättning önskar vi alla vänner….