Måste bara berätta om lille Rogga 2år, en Russkiy Toy som sprang bort vid Steningehöjdens naturreservat, Märsta i fredags 21/8. Han hade bott hos uppfödaren i Åkersberga till 19/8 och var obekant med sitt nya närområde. Vi har ju vårt fritidshus cirka 4 km från försvinningsområdet och på måndagskvällen nåddes också vi av ”operation dörrknackning”. På söndagen hade någon observerat lille Rogga i vårt område. Det var många människor engagerade, Missing Dog Stockholm, uppdateringar på facebook m.m.
Våra hundar hade svarat på hundskall från skogen på måndag eftermiddag, så vi började också leta i skogen runt vår fastighet. Vi har en del av vår fastighet inhägnad och på tisdagen sattes en fälla ut precis utanför. Måste erkänna att jag tyckte det var långsökt att lille pytteRogga skulle gå in i den lilla buren. Han irrade ju runt i ett stort skogsområde.
På tisdagen var Chakira och jag ute och letade. Hon är en tyst dam, vi ville inte skrämma den lille. Men vi såg inget och inga observationer på andra håll heller av letande människor. Kan tänka mig att vi låg i utkanten av sökområdet.
På onsdag förmiddag tog jag med 11-åriga Cherry, som dessutom fortfarande löpte, på sökningen. Vi gick där helt tysta i vackra tallskogen som plötsligt kändes lite skrämmande med berg, bergsskrevor och tät otillgänglig ödemark. Våra hundar älskar denna skog och vid jämförelse med försvunne pyttehunden med smala ben, kändes våra cavalierer välmusklade och starka. Jag hade mörka tankar, Rogge hade ju varit försvunnen i 5 dygn. Tänk om vi hittade honom och han satt fast i en bergsskreva och var död. Jag gick t.o.m. igenom i huvudet hur mitt telefonsamtal till uppfödaren och/eller ägaren skulle läggas fram.
Cherry nosade ovanligt mycket i marken och stannade till vid flera ställen. När vi kom hem stannade vi till vid fällan en stund.
Nån timme senare dök det upp ett sms från uppfödaren att Rogge observerats på vägen mot våra brevlådor. Rolf och jag gav oss ut igen, denna gång utan hundar. Detta är ju landet 🙂 så vi har nästan 1 km till brevlådan. När vi var på väg tillbaka kom ägaren i bil och skulle söka i vårt område igen. Även uppfödaren var på väg. Men…….ett MIRAKEL hade skett. Under den kvart vi varit borta hade lille Rogge krypit in i fällan. Det kändes heeeeelt ofattbart. Ägaren och vi stod darrande och bara tittade på UNDRET!!!
Även om han var rädd, svulten och trött när han blev infångad, blev han snabbt glad, pigg och hoppig.
Slutet gott, allting gott och jag tror på MIRAKEL nu.
