Nu är lilla Sessan två veckor och ögonen har öppnats. Det är så härligt när det sker och valpen får genast en personlighet.
Solen skiner på mamma Chakira och Sessan
Utanför fönstret ser vi denna varelse……..
Han är mellan vår tomt och grannens…..tur vi har vår tomt inhängnad……men hos grannen åt han på deras nysatta fina träd…..
Kram tills nästa gång
Nu har första veckan med lilla prinsessan passerat. Det är ganska skönt faktiskt….man ser hur gott gry det är i de små då. Hon är en söt liten tuffing, tror jag. Men när hon är ensambarn blir hon lite extra omhuldad av oss tvåbenta och Chakira är förståss alltid en lika bra mamma.
Svarta pigmentet på nosen börjar komma……
Mor och barn mår bra……
Och så några bilder på de andra vofsingarna……
Mest plaskande i sjön nu……inget simmande…..skönt
Rådhusvinet blir så vackert rött när nätterna blir kallare på hösten….
Kramizar
Ibland går sorg och glädje ”hand i hand”. Och ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig i uppfödarvärlden.
Chakira hade installerat sig i valprummet och valplådan var välbekant. Jag och Rolf hade turats om att sova med henne några nätter då tiden för valpning var inne. På söndagen klockan 08.50 hoppade hon upp i en fotölj och utan ett ljud eller föregående värkar föddes där en liten död bebis 
. Sen påbörjades en väntan efter ytterligare en valp. Vi väntade och väntade, men inget hände. Chakira mådde dock bra och då tiken mår bra, brukar vi ha is i magen. Men tiden gick och inga värkar så isen i magen smälte, vi ringde till Djursjukhuset och fick komma in. Det är faktiskt första gången som vi känt sån oro så vi tyckte att vi behövde hjälp. Väl därinne röntgades magen och det konstaterades att det fanns en valp kvar som vi trodde. Det togs blodprover på Chakira och alla värden var bra och hon fick också värkstimulerande. Det gick snabbt efter det och en livlig liten rubyprinsessa föddes. Då kom det glädjetårar och personalen gladdes med oss. Väldigt skönt att vi slapp snitt.
Vackra lilla prinsessan…….nu fokuserar vi på dig
Hon vägde 177 gram vid födseln
Puzz
Kram
Ja, nu är det inte så många dagar kvar innan goa Chakira förhoppningsvis ska få valpar.
Sista veckan som man väntar är alltid dryg, tycker jag.
Vi har nu rakat hennes mage……
Jag tror inte att det är så många, men det har rört sig på båda sidorna……så två bör det iallafall vara.
Tjock är hon ju, men hon har alltid varit matglad så…..
Goa Chakira mår väldigt bra i dagsläget……hon är pigg, glad och vig!!
Ja, nu längtar vi efter små bebisar som sagt. Våra yngsta i flocken har redan hunnit bli 10 månader och är inte så små längre precis.
Störst av kullsyskonen är utan konkurrens Marcel. Han har utvecklats väl och börjar få lite mer päls också.
Marcel
Mango, mindre och lättare
Melba
I nästa blogginlägg hoppas vi på glada nyheter om nyfödda bebisar
Kram tills dess
