Charmdroppens Blogg

Härligt. Äntligen kan vi gå på isen igen. Vår Vänervik ser i tvärsnitt ut från botten till ytskikt – vatten – tjockt islager – snösörja – nytt tunnare islager – en dm snö. Igår var vi ute vid två tillfällen och det nya islagret höll även oss tvåbenta. Hundarna blir sååååååååååå lyckliga av att springa lösa och de springer runt som yra höns, busar, hoppar och rullar sig i snön. Chanel springer som en vinthund och hon blir så gosig efteråt när hon gjort sig av med en massa överskottsenergi.

Först lite bilder från förmiddagen…….

Vida vidder att springa på

Utanför vårt hus

Sol på hus och hundar

En bild där vi lyckats med bedriften att få med alla hundarna på samma kort

Chibi i full fart

Cherry med ny öronfrisyr

Chanel med spring i benen

Sen kommer lite bilder från eftermiddagen (kvällssol)……

Två små prickar

Chanel på språng igen

Å Cherry, lite lugnare tempo här

Chanel och Chibi

Mellan ”ispromenaderna” var hundarna ganska utslagna men med ett saligt leende på läpparna. Och är hundarna lyckliga så är vi det också-

Vasaloppet har börjat nu men det ser vi ju på TV förståss.

Ha en bra söndag.

Det kom ett mail idag med bilder på ett riktigt charmtroll…….

Mina varmaste kramar till avsändaren…….

Man blir glad när solen skiner!!! En långpromenad skulle det bli för hundarna. Brukar promenera på Kilene ibland. Där finns olika promenadstråk och skidspår i skogen och så en uppplogad väg, där jag oftast är ensam med hundarna om jag väljer vardagar.

Jag måste åka bil en liten bit innan jag kommer dit så jag samlade ihop hundflocken men shit…..ingen bur i bilen som var hemma……ja, ja in i baksätet……kort sträcka……sitt stilla nu i baksätet. Jag har tre hundar som älskar att åka bil och en som inte gillar det alls. Det har blivit mycket bättre på sistone men nu hängde hon med huvudet på min arm och dreglade. Lilla gumman, snart framme. Ja men huva, vad mycket folk det var……SPORTLOV. Skulle jag vända hem igen? Nej, skam den som ger sig. Såg att ”hon som inte gillar att åka bil” hade kräkts i baksätet också. Hon behövde ut och promenera. Fyra hundar i koppel alltså, som inte ville gå fot precis…..drog för allt vad de var värda så ”tjockmoffen 1” fick andnöd och ”tjockmoffen 2” började bli svett.

Äntligen ute på ”min” väg där jag kunde släppa hundarna fria. Allt var härligt i fem minuter. Sen började det……vi mötte hästar…..familjer med barnvagn och kärror…….surt par med tax……trevlig tjej med schäfer……familj med collie……skidåkare. Gissa om jag fick träna inkallning och på och av med koppel. Vid ett tillfälle hittade hundarna mumsig, frostnupen hästskit som tydligen smakade godis och Isa hann också rulla sig i det (hundarna var nybadade i söndags och luktade honung).

Behöver jag tillägga att jag var lycklig över att komma hem igen. Efter tandborstning på samtliga hundar och viss rengöring känner jag trots allt……..OH, VAD JAG ÄLSKAR MINA HUNDAR.

Ha det gött i solen

Under helgen lånade vi ut två av våra hundar till en barnfamilj. Det gick så bra så den ena vovven var det nästan svårt att få med hem. Man har någon konstig tro på att man är den bästa matten eller hussen som ens telningar har hamnat hos. Själv tror jag ju att de ska bli besvikna på mig om man så bara tillfälligt lämnar dem i någon annans omvårdnad. Lätt att förmänskliga sina små.

Iallafall var det så att en arbetskamrat till Rolf hade ett önskemål om att låna hund ibland. De är en ganska upptagen familj (tror jag) där båda föräldrarna är i ”karriären” och inte har tid med egen hund. Vore toppen tyckte de att få rå om ett par vovvar en helg och så bra det blev för oss också, som skulle ut på resande fot. Gissa om hundarna fick uppmärksamhet och blev bortskämda (på ett bra sätt). Barnen som är sju och elva år var försiktiga och omtänksamma och de tyckte att våra hundar var jättesnälla.

Rolf hade skrivit en kort lista om utfordring m.m. och det verkade som det inte var några problem alls. Det var visserligen en sak som vi glömde informera om. Lilla Chibi tittar på TV och tycker inte om kossor och hästar då, de brukar få en utskällning. Så att titta på något djurprogram var inte att tänka på, sa herrn i huset med glimten i ögat. Nu är ju ”bonde söker fru” slut, men annars var det ett typiskt program som inte passade Chibi. När hon träffar hästar live är det inga som helst problem. Då är hon konstigt nog helt neutral, lugn, orädd och helt tyst.

De utlånade hundarna hade det säkert mycket bättre än de två som tvingades följa med oss på vår resa. OCH DET GAV EN TANKESTÄLLARE!

Ha det bra

Elin med Chibi och Einar med Isa