Charmdroppens Blogg

Idag blir det bara bilder på rufsiga, blöta och halvlortiga Vofsingar. De roar sig med att käka krispig snö, gräva gropar i gräsmatta och grusuppfart och busa med varandra.
Kramizar

I lördags var vi på Cavaliersällskapets Årsmöte och innan mötet fick vi en presentation av professor Jens Häggström gällande forskningen kring hjärta/blåsljud. Det var intressant och Jens påpekade som tidigare att det inte är OM cavalieren får blåsljud, utan NÄR som är det väsentliga.

För att spinna vidare på mitt förra blogginlägg vill jag förtydliga att jag absolut inte är emot stränga hälsoprogram så länge de inte ”tippar över” till dåliga konsekvenser. Överdriven stränghet har ibland en tendens att göra det……men det är en balansgång.
Och apropå färre födda valpar 2018 så har jag förstått att en del duktiga uppfödare tappat lite lust att avla, då det varit så mycket smutskastning på sociala medier senaste året. I en del facebookgrupper framställs uppfödare som oseriösa och suspekta varelser som massproducerar utan en tanke på att få fram hälsosamma valpar. Och att dessa uppfödare dessutom tjänar en massa pengar.

Inom människosläktet förstår vi att alla individer inte är friska hela livet, för att sedan dö vid 100 år. Men det är tydligen svårare att förstå, att inte heller alla hundar lever sitt liv helt friska tills de blir 15 år. Sen har jag full förståelse för att det är fruktansvärt tragiskt när älsklingen blir sjuk, men jag tror nog att de flesta uppfödare gör så gott de kan. Nog om detta.

I söndags var vi på treårskalas i Sollentuna. Barnbarnet Novalie fyllde år .
Paketöppning
Jordgubbstårtans tre ljus blåstes ut….
Ojojoj, en bil…..den var populär

Nu är vi hemma i Värmland, men återvänder snart till Sigtuna igen. Det är så roligt att greja där. Nästa rum att ta itu med är hundarnas lilla sovrum inomhus.

Toalett/dusch/tvättrummet är färdigt. Jag har målat luckorna och bänken och vi har bytt ut själva duschen.
Sen har vi lagt heltäckningsmatta i sovrummet…..
Det var ett lyft faktiskt…..
Vi har också tillverkat två ladugårdsskjutdörrar till sovrummet (men det har jag ingen bild på).

Dogsen trivs jättebra i Sigtuna. Till våren/sommaren ska vi utöka den provisoriska inhägnaden så de får mer plats att röra sig på. Och vi får fortsätta träna dem att gå med oss lösa i skogen. Just nu fungerar det sisådär .

Ja, det blev inte en massa hundbilder denna gång…..får vi råda bot på nästa gång.
Här hälsar Harmony på lilla Filippa iaf…..
Iris och vi övriga säger
Kram, Kram tills nästa gång

Det kommer dagligen valpförfrågningar nu…..till oss och till andra uppfödare. Det verkar vara en STOR brist på cavaliervalpar. Det nya hälsoprogrammet var nog orsaken till att antal födda valpar år 2017 sjönk drastiskt. Bland annat höjdes debutåldern från två till tre år om föräldrarna har hjärtintyg utan anmärkning vid fem år. Jag hade en tro att det skulle bli fler födda år 2018 då vi kommit ”ikapp”. Tyvärr visar inte statistiken det, utan även förra året var det lika lågt födelseantal.
Inte så konstigt kanske att det blir svårt att få tag på en ljuvlig liten Cavalierpuppy.
Ett råd till alla spekulanter är ändå……misströsta inte, förr eller senare ”händer det”. Köp INTE en oregistrerad och/eller insmugglad valp i ren frustration. Kanske kan ni också tänka om vad gäller kön, färg och leveranstidpunkt.

Vi uppfödare tänker också lite olika. Många ställer upp kölistor. Det gör inte vi. Dels tycker jag inte det är någon ide, eftersom många desperata spekulanter står på tio andra listor och sen vill jag gärna se mina valpar födas först och bli några dagar iallafall, innan jag börjar fundera på vart bästa hemmet kan vara för våra bebisar. Vi lovar ALDRIG bort någon valp i förväg.

Som jag svarat på många valpförfrågningar nu så har vi ännu inte bestämt när vi ska para nästa gång, men information kommer på bloggen/hemsidan framöver. Att para och vårda valpar kräver en hel del och framförallt blir man väldigt låst vid hemmet. Men det är också oerhört ljuvligt så visst längtar man att ta hand om smått igen.

Då vi inte har valpkullar lever alla i vår härliga flock som sällskapshundar. Ett alldeles vanligt liv alltså för två- och fyrbenta .
Lite bilder nedan från vårt vinterlandskap……..
Nääää, nu vill vi in och mysa…..

Kramizar

Nya året började med storm……Alfrida härjade vilt. I Värmland på Skäret klarade vi oss hyfsat, men i fritidshuset i Sigtuna blåste det desto mer. Grannen messade om att en stor tall lagt sig över vår elledning och linan var av.
Vi lämnade ett soligt Karlstad…….

och körde de 30 milen för att kolla läget. Det visade sig vara lite tristare än väntat. Vi var utan vatten, eftersom pumpen inte fungerade och nästan all el var borta då vägguttagena fått fel spänning. Så sårbart det blir…….maten i frysen hade tinat upp och massa apparater hade gått sönder. Efter telefonsamtal med Vattenfall förstod vi att det kunde ta tid innan vi fick hjälp. Vi hämtade vatten hos grannen, den mat som kunde räddas ställdes ute på altanen och stearinljusen blev vår vän. Efter några dagar kom iallafall två (inlånade) duktiga killar från Hälsingland, sågade ner trädet och lagade linan. Tjoho då blir man glad för elen som man tar så för givet i vanliga fall. Trist dock med trasiga maskiner, typ luftvärmepumpen, micro o.dylikt.

Nu myser vi i dagsljus, stearinljus och/eller elljus……skönt med valfrihet
Om husse går ut själv så blir vi dock vääääääldigt nyfikna
Här hjälper vi istället husse att fundera på träd och elledningar…..
Jag älskar tallar……men nu gör jag tillägget…..inte om de lutar mot elledning eller byggnader….
Våra hundar brukar sova i friggeboden 2 timmar per dag. Chakira sitter på trappan och undrar om det inte är dags snart……
Nu är alla redo…..
Blöt, rufsig Dick med krull i pälsen

Kram, kram