Hemma på Hammarö fortsätter projekt altan, d.v.s. byte av gamla golvbräder samt att ytan utökas.
Hundarna är med och inspekterar så allt går rätt tillDick är lite besviken för vi har tagit bort rabatten framför gamla altanen. Han älskade att rulla sig i den när han tagit sig ett dopp.Mango är rätt nöjd iallafall med att altanen kommer bli större
Lite svårt att veta vad man ska blogga om när man inte har valpar. Det är ju en liten paus nu när avelstikarna har en ”viloperiod”.
Nya hälsoprogrammet har nu funnits i drygt 3,5 år. Jag tycker inte att det varit något problem med att följa det i vår kennel. För vår del har det väl i princip inneburit att våra avelstikar kanske får en kull färre, eftersom debutåldern är tidigast 3 år istället för 2 år.
Men om man ser till rasen som helhet kan man undra om tumskruvarna drogs åt lite väl mycket på alla kanter. Lite vanskligt att säga kanske……helst ska man väl stå på barrikaderna och skrika att man vill ha ännu strängare regler. Men, det är nog inte bra för rasen om renrasiga, SKK-registrerade cavalierer minskar i antal och oregistrerade ökar.
Till valpspekulanter vill jag säga att största orsaken till att söta valpkullen är oregistrerad är att föräldrar/släktingar inte klarar hälsokrav. Gå inte på snacket ”du ska ju inte ha en hund till avel och utställning, bara sällskap”. Med registrerat kan du följa din älsklings bakgrund, vilket kan visa sig viktigt.
När det gäller inhängnader av alla de slag har vi en mästare på utbrytningar…..Bowi!! Han ligger oftast steget före oss och hittar de mest ”omöjliga” grävningsställena. Vår fritidsfastighet består av två inhängnader. På baksidan är det en rejält stor plats att vistas på som är lite spännande med stockar, stubbar och stenar. På framsidan hade vi ett område med tillfälligt nätstängsel som korsade gräsmattan.
Rakt över gräsmattan gick stängslet som nu är borttagetSommarens projekt var att istället uppföra kraftigare stängsel i slänten nedanför gräsmattan.Det var inte lätt för marken är grymt kuperad på sina ställen och måste fyllas med sten och stockar.Rolf har gjutit ner stopar, han har borrat ner stolpar i berg och tätat…….allt detta för att Bowi inte skulle hitta nya intressanta ställen att utforska.Här är han, Bowi, hjärnan till hyssen. Tyvärr har han några följare som han håller på och lär upp. De beundrar hans intelligens.
Våra damer Cherry och Chakira kan vi ha med lösa överallt. De lufsar omkring när vi jobbar utanför inhängnaderna eller om vi plockar svamp i skogen. Chase kan man också ha lös (han går fot så fint i koppel också), men han vill helst tillbaka till tomten så fort som möjligt……har inte riktigt tålamod att trava runt länge i skogen.
Chakira, Cherry och Chase…….i bakgrunden, följaren DickDivan Harmony vill heller inte rymma även om tillfälle ges. Hon vill inte riskera att lorta ner sig. Däremot är hon bra på att skvallra till oss om andra sticker. Det kanske är läge att berätta att rymlingarna bara är borta en kort stund och kommer tillbaka själva. De känner närområdet så det blir inte samma som med lille Rogga i mitt förra inlägg. Förutom vi, är det bara närmaste grannen som kan bli berörd. De är tack och lov förstående och står till och med ut med att hundarna skäller på dem när de tar en promenad förbi vår tomt. Våra vofsingar är ju lärda (hehehe) att skvallerskälla. Här kommer inga potentiella inbrottstjuvar in obemärkta Grind och stängsel mellan baksida och framsida Mango i motljus
Stigen ner till Sigtunafjärden (Mälaren)……så nära men ändå så oåtkomlig. En gång har jag varit nere vid vattnet denna sommar. Jag trodde att jag kunde springa upp och ner flera gånger per dag för att komma i form…..hahaha, vad jag bedrog mig. Ner går bra, men upp……herregud, jag får stanna och vila flera gånger och sen krävs det tid för återhämtning.
Inomhus har mästaren Bowi mycket lägre energinivå. Då vilar han gärna, eller så smider han planer i sina tankar. Tur att han är en av Rolfs favorithundar…..när jag pratar problem, så pratar Rolf om utmaningar.Även gubben kan ta det lugnt och sälla sig till vilande Dogshögen.
Alla är individer och vi älskar både lugna och busiga 😉
Måste bara berätta om lille Rogga 2år, en Russkiy Toy som sprang bort vid Steningehöjdens naturreservat, Märsta i fredags 21/8. Han hade bott hos uppfödaren i Åkersberga till 19/8 och var obekant med sitt nya närområde. Vi har ju vårt fritidshus cirka 4 km från försvinningsområdet och på måndagskvällen nåddes också vi av ”operation dörrknackning”. På söndagen hade någon observerat lille Rogga i vårt område. Det var många människor engagerade, Missing Dog Stockholm, uppdateringar på facebook m.m.
Våra hundar hade svarat på hundskall från skogen på måndag eftermiddag, så vi började också leta i skogen runt vår fastighet. Vi har en del av vår fastighet inhägnad och på tisdagen sattes en fälla ut precis utanför. Måste erkänna att jag tyckte det var långsökt att lille pytteRogga skulle gå in i den lilla buren. Han irrade ju runt i ett stort skogsområde.
På tisdagen var Chakira och jag ute och letade. Hon är en tyst dam, vi ville inte skrämma den lille. Men vi såg inget och inga observationer på andra håll heller av letande människor. Kan tänka mig att vi låg i utkanten av sökområdet.
På onsdag förmiddag tog jag med 11-åriga Cherry, som dessutom fortfarande löpte, på sökningen. Vi gick där helt tysta i vackra tallskogen som plötsligt kändes lite skrämmande med berg, bergsskrevor och tät otillgänglig ödemark. Våra hundar älskar denna skog och vid jämförelse med försvunne pyttehunden med smala ben, kändes våra cavalierer välmusklade och starka. Jag hade mörka tankar, Rogge hade ju varit försvunnen i 5 dygn. Tänk om vi hittade honom och han satt fast i en bergsskreva och var död. Jag gick t.o.m. igenom i huvudet hur mitt telefonsamtal till uppfödaren och/eller ägaren skulle läggas fram.
Cherry nosade ovanligt mycket i marken och stannade till vid flera ställen. När vi kom hem stannade vi till vid fällan en stund.
Nån timme senare dök det upp ett sms från uppfödaren att Rogge observerats på vägen mot våra brevlådor. Rolf och jag gav oss ut igen, denna gång utan hundar. Detta är ju landet 🙂 så vi har nästan 1 km till brevlådan. När vi var på väg tillbaka kom ägaren i bil och skulle söka i vårt område igen. Även uppfödaren var på väg. Men…….ett MIRAKEL hade skett. Under den kvart vi varit borta hade lille Rogge krypit in i fällan. Det kändes heeeeelt ofattbart. Ägaren och vi stod darrande och bara tittade på UNDRET!!!
Liten och rädd RoggaHär har uppfödaren kommitMycket kärlek till smale och lite rufsige Rogge från ägare och ”proffset” som hjälpte till med fällan och videokamerankameran satt på ett träd så man behövde ju inte passa fällan hela tiden
Även om han var rädd, svulten och trött när han blev infångad, blev han snabbt glad, pigg och hoppig.
Slutet gott, allting gott och jag tror på MIRAKEL nu.
Guden Tor var vaken härom natten……han väckte både oss och hundarna.
Annars är det varmt och soligt. Helst vill man bara sitta i skuggan och vila. Rolf håller dock på med Stängselprojektet…puh…..han byter ut tillfälliga inhägnader mot ”riktiga”. Halva flocken har smitit ett antal gånger när vi är i fritidshuset. Det har liksom blivit en sport här att hitta grävställen. Hemma i Värmland är det inte så. De kommer alltid tillbaka självmant efter en kort stund, men det blir ändå tröttsamt. Här kommer lite bilder av flockmedlemmarna…..
Iris softarHarmony mår gottVåra tre tjejer Iris, Melba och Harmony som haft varsin kull under våren hämtade sig direkt efter ”ansträngningen” med busiga valpar och matning. Dock tappade de mycket päls. Iris päls kom tillbaka fort, men Melba och Harmony får leva med sina råttsvansar ett tag till verkar det som.Öronhängen på Harmony har inte tagit strykMen kolla råttsvansenOch såhär ser Melbas råttsvans ut i dagslägetMango och BowiUndrar vad som diskuteras…..Dick, Mango och ChaseNåt att blöta tassarna iIris kollar efter fjärilBowi
