Vi har haft oro i vår lilla flock som består av Matte, Husse, en åttaårig tik och tre ungtikar. Husse har alltid bestämt hävdat, att han står lägst i rang men så är det naturligtsvis inte….tror jag *fniss*. Flocken har varit väldigt harmonisk tidigare, förutom lite tjafs för cirka ett år sedan mellan Chanel och den äldre Isa.
Vår äldre dam är ganska speciell och var ganska bortskämd tidigare, innan de övriga tikarna anskaffades. När hon vill ha något, t.ex. ett tuggben, en godisbit eller en leksak går hon bara fram till vår rödhätta Cherry som släpper det hon har och lägger sig på rygg. Detta tills för några dagar sedan, vill säga…..
Cherry utmanade Isa och de rök ihop……lillsnuttan Charmina kastade sig med liv och lust in i slagsmålet och låtsades vara arg, fast hon inte förstod alls vad det handlade om. Och helt överraskande hjälpte hon inte sin bästa kompis Cherry utan hon passade på att nafsa och bita sin vän istället. Chanel tittade på. Snabbt var vi tvåbenta framme och fick isär dem. Efteråt låg Cherry och Charmina ihop som två turturduvor och pussades…..hmmmm…varför var inte Cherry arg på Charmina?
Det är en konst att få till en flock som alltid är harmonisk, tror jag, men det mörkas nog ganska mycket om osämja som kan uppstå. Många orkar inte höra ”goda” råd i form av…- Du måste bli en starkare ledare, – visa var skåpet ska stå, – lär hundarna vem det är som bestämmer osv. Snusförnuftiga råd som speciellt kan komma från personer som inte ens har hund/hundar. Konstruktiva och erfarenhetsrika råd däremot skulle i alla fall jag motta med tacksamhet…t.ex. bör man dela på hundarna ett tag och i så fall hur. Är det bråkstaken som ska vara ensam ett tag eller den man tycker är mer utsatt.
Ja, i det här fallet räckte det inte med ett slagsmål…stämningen var spänd, minst sagt. Man började förståss undra varför…..ingen löpte men det är snart dags. Mådde Cherry psykiskt dåligt…..hade hon ont någonstans…..var det en tonårsrevolt eller ville hon helt enkelt bara ta lite större plats…klättra lite.
Vill påpeka att de inte skadade varandra när de rök ihop men det kunde ju bli värre. Jag laddade ett par flaskor med vatten och passade på dem hela tiden (vilket var jobbigt). Enligt sann Cesar Milan-anda avstyrde jag bråken innan de började. När Isa och Cherry stirrade på varandra avledde jag och uppmärksammade dem på något annat.
Det spända läget pågick några dagar, men nu har jag fått tillbaka min underbara harmoniska flock igen. Sååååå SKÖNT.
Kram till alla hundvänner
