Charmdroppens Blogg

Igår var det äntligen dags att åka till Glittertinds Kennel och titta på trillingprinsessorna. Tre helt ljuvliga black and tan flickor gjorde att det kändes som sockerdricka i hela kroppen…..jag har längtat länge efter ett lakritstroll. Snälla, goa Kari hade lovat att jag skulle få välja valp först. Nu är det ju så att alla tre är mycket fina och ganska svåra att skilja åt, men först valde jag nog ändå med hjärnan för att senare ändra mig och valde då med hjärtat (eller magen). Och snälla Kari hade överseende med mitt velande….allt känns nu jättebra och jag är sååååå nöjd.

Mamma Molly är nog den perfekta modern…så lugn och harmonisk och fortfarande vacker trots små valpar. Hon la sig på rygg och gillade att vi gosade med henne och hade också sånt tålamod med valpar med vassa små tänder.

Det är alltid så roligt att besöka Kari och Dan…man känner sig välkommen och sen får man ju njuta av alla deras fina vovvar. Trots att de är många till antalet så är flocken så harmonisk. Sen lever man länge på allt hundprat…..parningar, valpar, hanhundar m.m. Man blir lite som en svamp när man suger i sig kunskap från erfarna uppfödare.

Ha en solig härlig söndag!!

Ja vi åkte till Sollentuna och ställde ut på årets första cavalierspecial, trots att jag var tveksam. Mannen i huset ville emellertid, så det var bara att packa husbilen på fredagen och ut på knaggliga vägar. Väl framme i Spånga lämnade vi av två hundar hos dottern och åkte vidare till parkeringen utanför Sollentuna rackethall där vi sov under natten. Ja sov och sov, hmm, klockan fyra blev vi väckta av plogbilen så Rolf bestämde sig för att flytta husbilen så det gick att ploga där vi stod också. Då följde cirka fem minuters förtvivlan för att husbilen inte startade…många tankar, men sen helt plötslig så gick den igång. Det gick att somna om också.

Många hundar var anmälda, 100 stycken vackra cavalierer. Utställningen var välarrangerad. Stort tack till alla funktionärer som ställer upp och jobbar ideellt.

Dagen blev jättetrevlig med många pratstunder med vänner/bekanta och även nya bekantskaper. Rolf fick för första gången visa en hane också, Niccelia´s Charles Bronson, eftersom Charlotte skulle visa annan hane i samma klass. Tror att vänskap uppstod mellan Rolf och Charlie. Han var en riktigt go vovve.

Domare var Sylvia Lymer från England. Numera gäller ju nya regler i utställningsringen och man får anpassa sig till att det är svårare att gå vidare till konkurrensbedömning (tror jag). Många dogs åkte ut med blått och gult och ibland ingen färg alls (disqualified ?). Det var många rubys med och det var nog ingen favoritfärg för denna domare, men vår Pringel´s Almost An Angel ”Cherry” lyckades med att bli trea i unghundsklassen med CK. Faktum var att hon faktiskt blev bästa rubytik (positivt tänkande hihi). Domarkritiken; Fairly strong headed bitch but lovely dark eye. Good neck and shoulders. Up to size with good bone, good topline and good hindquaters.

Vår ”Chanel”, var med i öppen klass och fick blått (Very good) med kommentaren att hon inte var i bästa pälskondition (för dagen). Annars fick även hon bra kritik.

Vi är nöjda med helgen och jag ångrar inte att vi åkte. Nu dröjer det ett tag till nästa utställning.

Ha en bra söndag!

Idag fyller vår äldsta tik Isabella Rossellini ”Isa” 8 år.

Tänk vad tiden går fort. När min far levde så hade han och jag ”delad vårdnad” om Isa och hon blev ganska bortskämd faktiskt. Nu får hon dela sin matte och husse med andra flockmedlemmar men det går bra det också. Hon är fortfarande väldigt pigg och springer glatt och leker med de andra.

Idag har vi varit på cavalierträff på Skutberget också och träffat andra cavaliervänner. Alltid roligt!!

Önskar alla en bra Helg

Idag har vi varit till en veterinär och kollat öga och knä på Pringels Almost An Angel ”Cherry” och Knattings Up-To-Date ”Charmina”. Det var första gången som vi var till just denna veterinär som har praktik i sitt hem några dagar i veckan. Rolf tyckte att vi skulle ta en genväg så vi snirklade oss fram på krokiga vägar men till slut var vi ändå framme. Jag var verkligen supernervös och det smittade av sig på Cherry. Kände mig konstigt kräkfärdig och Cherry harklade sig och kräktes…..jättelite, men ändå, så märkligt verkade som hon tog över mitt illamående. Veterinären var dock lugn, så till slut kunde vi slappna av allihop. Det kändes så skööööönt när han sa att allt var ok, våra älsklingar har öga och knä utan anmärkning.

Att man blir så nervös beror naturligtsvis på att resultatet betyder så mycket. man vill inte få sina planer och drömmar krossade. Det hjälper inte heller att min mer kallsinnige gubbe påpekar att det inte är någon idé att vara nervös för inget blir bättre av det.

Nu är jag i alla fall jätteglad!

Mina fina flickor ”Cherry” och ”Charmina”

Ha en bra måndagskväll